1.31.2013

EN PLEIN AIR








jag har ingen aning om hur jag ska ta mig tillbaka hit. 
ta tillbaka min plats här, eller börja om, eller vad gör man?
hur gör man?

det svåra är att jag känner likadant inför mitt liv.
vilken var det som var min plats? utan ett oss.
börjar man om? hur gör man?
sex år av vi nedmonterat över sex veckor till ett jag.
till ett ensam.

hur tar man sin plats när det känns som att
man inte ens har mark under fötterna? 
en plein air.
franska för ’i det fria’.




 




kanske stannar man upp precis där & då,
hur plågsamt det än är att sväva, i känslan riktningslös,
- men ändå just därifrån se allt. kristallklart så det skär.

kanske gråter man tills tårarna förvånar en
och man undrar hur det ens är fysiskt möjligt att det
fortfarande finns en källa kvar där inne i kroppen
att dra vatten från. när allt känns tomt.

kanske stannar man upp där ändå, 
för att det är dags för det i livet;
att stirra rakt in i sorgens frostiga vitöga.

det är så jag har gjort. det är där jag har varit.
det är där jag fortfarande är 
när mörkret kommer på kvällen, 
när det blir stilla, 

eller bara plötsligt när som helst.

jag står i det där fönstret och tittar ut i
beckmörka, stjärnklara nätter 
som verkar bottenlösa.
det enda ljuset är månens,
- & så de frostiga fälten som den får att glittra.
kanske låter det romantiskt. 
det är det inte. inte ett jävla dugg.
jag har hört ljud i min gråt som jag inte
trodde tillhörde mig. som om någon släpat 
ett sårat djur in emellan mina linnelakan.








kanske skriver man ner det och börjar någonstans
trots att handen darrar mot bokstäverna.
trots svårigheten i att vara personlig men inte för privat.
trots rädslan att blöda över allt det vita.


nu blir det i alla fall så jag gör.
för att detta också är livet.
för att det kanske är okej att inte ha alla svar
men ta plats ändå. 
även om det får bli härifrån luften. 


kärlek till Er,
- & många, många tack 
för all Er tanke & omtanke. 


h



±

n°1 : självporträtt 
n°2 & 3 : nya, om än tillfälliga utsikter
n°4 : en morgon i sara’s vackraste sovrum
© hannah lemholt






48 kommentarer:

  1. Älskar dina bilder! Så otroligt fina!! :)

    SvaraRadera
  2. Fint men sorgligt. Dina ord är så vackra även att det du skriver om är så mörkt. Ta hand om dig.

    SvaraRadera
  3. det var bland det smärtsammaste och vackraste ord jag läst. någonsin.

    SvaraRadera
  4. Jag skriver en lång kommentar och så råkade jag trycka på fel knapp och allt är borta...lite som mitt tidigare liv. 6 år är en lång tid. 18 år och tre barn var min verklighet när allt bara slogs sönder och jag irrade omkring som en levande död och försökte hitta den första biten för att kunna bygga upp mig igen. Jag hade en tre månaders baby som räddade mig. Jag var tvungen att stiga upp ur sängen och ta hand om honom. Jag brukade säga att han räddade mitt liv. Jag sjönk så djupt att det värkte på ställen som jag inte ens visste fanns. Jag började blogga för att få ur mig allt som jag kände. Mina vänner kunde läsa och de behövde inte fråga hur jag mådde. Jag promenerade som en galning när ångesten kom, skrev på kvällarna och gjorde sitt ups på nätterna för att trötta ut mig för att kunna sova. Ett år av mitt liv försvann, tur att jag skrev för jag minns inget av min sons första år. Det gäller att hitta det sätt som passar bäst för att få ur sig all smärta och sorg för att kunna gå vidare. En dag kommer du somna och vakna lycklig igen.../Sahra

    SvaraRadera
  5. Jag vet inte vem du är eller vad du går igenom. Du vet inte vem jag är eller att jag följer din blogg. Men jag måste bara säga att du har en otroligt fin förmåga att sätta ord på tankar och förmedla känslor. Vad du än går igenom så känner jag med dig!Massa kärlek till dig i denna svåra period som du går igenom. <3

    SvaraRadera
  6. Jag vet. Det hände mej för 2½ år sedan. Och inte visste jag hur man stiger ur, bort ifrån dendär obegripligt stora och skrämmande sorgen. Och allt detdär som man inte kan sätta ord på.
    Men här är jag, 2½ år senare, jag klarade mej ur det. Och jag är lycklig nu. Det kommer du också vara en dag. Fast det inte känns så. Inte nu.

    Gråt. Ge dej själv tid. Varma tankar från mej. Kram.

    SvaraRadera
  7. Å kära söta... jag vet hur det känns och ändå inte... ta dig tid att sörja, men ta också tid att planera framåt... det är där man finner styrkan... kanske det inte blir som du tänkt, men du kan tänka nytt... det är där kraften finns, i möjligheterna... och man får gråta. Man får sörja sig förbannat ledsen och rödgråten och hysterisk och synd-om-ig, man får älta och tjata och vara tyst och bete sig... Man får...ja man får det, h, och det går inte över helt, men det blir annorlunda... och kanske riktigt bra till slut...
    vråla ut din sorg mot vågorna, om du kan. Det brukar hjälpa...lite...
    Och jag är själviskt glad att du är tillbaks här igen...
    kram från EM

    SvaraRadera
  8. Kikar in för att se om du kanske lämnat ett svar på min fråga - och det har du, tack!
    Men ännu bättre, du är tillbaka - trots att jag anar vad du just nu går igenom... och
    nu förstår jag ditt uppehåll och allt det svarta. Det får ta sin tid.
    Kramar Johanna

    SvaraRadera
  9. men fina fina hanna, vad ont det gör mig att läsa. att det kunde bli så, att det kunde hända så. men ibland gör livet saker mot en, med en, som man inte riktigt godkänt, som man inte vill vara med om. och det ända vi kan göra att ta in det, hur ont det än gör, för någonstans där inne kommer du att finna styrka och kliva ur det där onda och bli stark igen. men det tar tid, det måste det få göra. vi är många som står intill och vi många som sträcker ut en hand när du behöver den. ta emot dem och bli stark igen. du behövs. stora stora kramar

    SvaraRadera
  10. Fina du...det gör ont att läsa dina ord som du skriver vackert men med sorg. Livet blir kanske inte alltid som man tänkt sig, men man lär sig något nytt utav det. Det tar kanske tid men det kommer göra dig stark.
    Stor kram från mig Tess, en trogen läsare.

    SvaraRadera
  11. Vilka ord... Man blir berörd när man läser, en stor kram från mig.

    SvaraRadera
  12. Åhhh Hannah. Ordlös. Så ledsen. Men full av omtanke. Sköt om dig, ta tid, andas. Kram.

    SvaraRadera
  13. Sadness & beauty entwined
    - I still find it remarkable
    that those two can go hand in hand,
    and there can be some kind of purpose
    hidden within all the questions.
    I know you'll feel strong again,
    probably even stronger than before.
    Sending you lots and lots of love!

    SvaraRadera
  14. Och jag sitter med slappt huvud.
    Tills jag ser att du uppdaterat.
    Och så faller mina axlar igen.
    Och jag hittar inga ord.
    Inga kloka ord.
    Inte de ord jag vill ge.
    Och jag är inte så nära.
    Känner inte så väl.
    Annars hade jag kommit nu.
    Stannat tills du kastat ut mig.
    Jag hade lyssnat på allt om och om igen och jag hade stått där.
    Kvar.
    Med dig.
    För helvete.
    Att falla där.
    Nu. Så.
    Är ingen som vill.
    så jag saknar de där orden.
    Men skickar detta ändå.

    Ta hand om dig.
    Finaste.
    Och tillbaka?
    det kommer du alltid.
    det är visst mänskligt har jag hört. .)

    KRAM !!!!!!!

    SvaraRadera
  15. Ja vad skriver man...har varit där känt en del av det du känner... gråtit de där tårarna...och undrat när jag ska bli jag igen.. för mig tog det 4 år...men nu är jag i alla fall jag.
    Känner ju inte dig, men Stor varm kram./Anna

    SvaraRadera
  16. Er det ikke rart at solen står opp om morgenen? Rart at stjernene lyser om kvelden? Når man føler sorg, kjennes det som om verden burde stoppe opp. Fordi man ikke klarer å henge med... Men solen og stjernene vil heldigvis fortsette å skinne. Solen vil lyse opp mer og mer av dagene dine, våren vil komme også i år. Og etter hvert vil tiden fjerne det vondeste, legge et slør over det svarteste... Det vil alltid være der, men på dine vilkår. La dagene og nettene komme, og prøv å huske på at jo flere du legger bak deg, til flere nye minner vil komme til. Andre minner enn de som river opp hjertet ditt nå.

    God kram
    E

    SvaraRadera
  17. Very touching and beautiful....!Thanks..!!
    http://youtu.be/BN_rxwuG3a0

    SvaraRadera
  18. Det smärtar när jag läser dina vackra men ack så sorgsna ord, tårar rinner och jag lider med dig. Men Jag är glad att du skriver, som en annan kommentar skriver - själviskt glad över att du är tillbaka, men också glad att du skriver för jag tror verkligen att det hjälper att just skriva av sig. Du har en fantastisk förmåga att skriva som fångar och dina foton trollbinder många med mig. Förhoppningsvis kan du därigenom hitta tillbaka, till dig själv, inte vad som en gång var utan till något annat, något nytt, starkare och ännu vackrare.
    En styrkekram från mig till dig <3

    SvaraRadera
  19. Man känner att man vill hjälpa, stöda, om man kan...
    I "riktiga livet" är sorgen, rädslan, uppbyggnad, destruktion och börja om på nytt en stor bit... tror jag. Att vara en person som lyckas med allt hela vägen och som är lycklig från första början och till slut; är en idyll som inte finns. Det är alltid en tid då man "brakar samman", allt kanske brakar samman... frågorna svämmar över, man drunknar i sin ångest, sorg eller frågesättningar. Det är "då" man inte får ge upp, "då" man ska vara extra energisk i allt man gör eller borde göra. Som Sahra (366 dagar), gör mer än du orkar utan att blinka, utan frågor,... bara gör! Skriv för dig själv, ta bilder, lägg upp ett program som håller dig igång, så att du så lite chans som möjligt att fundera ett tag. (Tankarna "far runt" tillräckligt i alla fall). Unna dig det bästa, det du mest tycker om... du är värd det bästa. Om ingen visste det än. Dfom käraste vill att du ska må bra, vara lycklig och ha det fint. Unna dig det.
    Vi vet inte vad som händer just nu i din värld,... men man kan tänka sig.
    När man inte vet hur man gör för att må bättre, komma över sorg eller bara få inspiration... så får man bara klamra sig fast i det som finns, det man "ändå har kvar", och som trotts allt har värde även då det inte känns eller ser ut som så just nu. Det kommer att gå över, man lär sig att leva med sår... det är så, för att vi ska klara att leva vidare. Vi blir glada igen, det bara är så.
    Fantastiska bilder, sluta aldrig med att ta dom!! Dom är viktiga vad som än händer!

    SvaraRadera
  20. Välkommen tillbaka, du är saknad. Så ,som du alltid gör, beskriver du smärtan på det allra vackraste och smärtsammaste sätt och som vanligt är jag otroligt tacksam över att du vill dela med dig. Hoppas våren bär med sig hopp och glädje till dig du vackra.

    SvaraRadera
  21. I have been coming here every day waiting your return...and today what a great present you give me!

    SvaraRadera
  22. jag läste något så vackert igår; att tårar är istället för de ord man ej kan tala. tänker på dig och vet att våren och sommaren kommer bli ljusare för dig. så brukar det vara. kram. u

    SvaraRadera
  23. selv sorgen blir vakker med dine ord.......
    og dine bilder er som alltid berusende
    ta godt vare paa deg selv
    styrkeklem fra benedicte

    SvaraRadera
  24. Åh hannah, så skönt att du är tillbaka. Jag har saknat dina andlöst vackra ord och tanakr, som nästa får en att börja gråta. Så tråkigt med det som hänt. Ett brustet hjärta tar tid att läka och är tyvärr inget som kan skyndas på. Men det kan ju såklart hjälpa med en gnutta kardemummakaffe och några små snödroppar från rabatten.

    Kram

    SvaraRadera
  25. ett stort hjärta till Dig.

    du vet var jag finns.

    varm kram.

    SvaraRadera
  26. Kära Hannah,
    jag lider med dig
    och känner smärtan och sorgen
    i varje stavelse.
    Det enda jag kan göra är
    att skicka tyst kärlek
    genom vinternatten.

    /M

    SvaraRadera
  27. Så fint skrivet . Luften kanske kan vara en fin plats att börja på.

    SvaraRadera
  28. Finaste..
    Skriv du av dig här.
    Så mycket du själv vill.
    Ha ingen rädsla för att blöda ner.
    Tvärtom, så blir det krispigt vita ännu mer vitt.
    Ärlighet, från hjärtat.
    Men bara så mycket du själv vill.

    Försök att omfamna dagen.. på ett nytt sätt.

    mia.


    SvaraRadera
  29. Jag har hört från säker källa att Stockholm har lite extra läkande partiklar i luften. Jag vet att i rummet som är ditt här hemma står det ett fång blommor & en kopp honungste som väntar på dig. Jag vet att vi har gott om Karlssons klister i förrådet -att laga brustna hjärtan med. Jag vet att det finns två stora famnar här som väntar på att få krama om den vackraste vi vet. Vi älskar dig Hannah

    Patrik & Sara

    SvaraRadera
  30. Känner så med dig fina Hannah! Har svårt att finna orden, men du finns i mina tankar och böner! Stor varm kram/ Camilla

    SvaraRadera
  31. Visst är det så att man faktiskt får och kan ta plats, i vilket skede man än är i livet. Jag hoppas att solen ändå når dig med sina strålar, och ändå en tillåtelse till att faktiskt få sörja. Jag själv har inte varit i det rummet, att endast ett jag, men jag kan om än väldigt lite, känna din smärta.
    Ta hand om dig och låt det faktiskt få ta sin tid, var sak har sin tid, och jag lovar, den spirande våren och glädjen kommer att omfamna dig när det väl är dags. <3.

    SvaraRadera
  32. Att inte känna dig
    men
    ändå tar du mig till platser
    i mitt hjärta
    som bara mina
    närmaste vänner
    kommit in i.
    Så Tack för
    bokstäverna
    som bildar
    orden.......
    och bilder
    som är så
    vackra....


    SvaraRadera
  33. Vad ledsen jag blir för din skull...skulle vilja krama krama läääänge
    Det får ta den tid det tar, att läka såret.
    Snart är våren och sommaren här med sol och värme, du ska se att det
    kommer kännas lite bättre då :)
    All kärlek till dig <3

    Kram Malin

    SvaraRadera
  34. Du vackraste av själar,
    finner inga riktiga ord
    av tröst... för vad ger
    tröst när allt är tomt?

    Låt dina nära & kära få
    krama dig tills du känner
    styrkan att gå vidare...

    Varmkram Lydia

    SvaraRadera
  35. Vackert skrivet mitt i din ledsamhet.....
    Kramar om dig härifrån cybers rymd.
    Varma kramar <3

    Var rädd om dig och ta all tid till att läka....

    <3 <3

    SvaraRadera
  36. KRAM och massor med kärlek till dig Hannah❤❤❤❤

    SvaraRadera
  37. En dag.
    Då hittar du dig igen.
    Kan ta tid.
    Men klyschan att tiden läker alla sår, är sann.
    Så en dag.
    Då hittar du tillbaka till ditt jag igen, kanske inte som i "vi två", utan i ditt eget jag.
    Bara du.
    Men en du, som mår så mycket bättre.
    En dag.
    <3

    SvaraRadera
  38. Äntligen...
    du är tillbaka...
    om än i tusen bitar...
    så är du här..
    och du fyller min själ...
    med andlöst vackra foton...
    och ord som etsar sig fast...

    jag har varit där du är...
    där mörket och kylan kväver...
    där man bara vill sova...
    och aldrig vakna mer...

    10 år fick han...
    innan dörren stängdes...
    och hoppet och drömmarna försvann...
    1 år tog det att läka...
    träning, musik, gråt, vänner...
    sakta tog jag mig ur det kalla mörka...

    och så när jag minst anade det...
    stod en ny man framför mig...
    så självklar vacker manlig och stark...
    och solen kom fram bakom molnen...
    med den kom hopp och drömmar...

    nu sitter jag här 15 år senare...
    med världens finaste vid min sida...
    med två små underbara...
    med allt jag någonsin önskat mig...

    livet är förunderligt...
    ödet ofta oförstårligt...
    men när man ser tillbaka...
    förstår man...
    att vägar som i stunden känns frostiga och kalla...
    ändå leder rätt...

    bland frostbitna grässtrån...
    ligger knopparna och väntar...
    ännu känns solens strålar tunna...
    men snart kommer du känna värmen mot din hud...

    tills dess...
    gråt, prata, lyssna, skriv, fotografera...
    vi finns här...
    om du vill...
    även om du inte känner oss...
    så är vi många som kan dela din sorg...

    och när man delar med andra...
    så blir sorgen mindre...
    likväl som lyckan blir större...

    jag känner inte dig hannah...
    såsom en kär vän känner en annan...
    men jag känner med dig...
    såsom en medmänniska känner med en annnan...

    och visst kan man vara vän med någon...
    och hjälpa ta bort de onda...
    bara genom att finnas, lyssna, dela...
    jag finns här...

    varma kramar
    ***Nena***

    SvaraRadera
  39. <3<3<3<3<3<3<3<3
    <3<3<3<3<3<3<3<3
    <3<3<3<3<3<3<3<3

    SvaraRadera
  40. Tänker på dig finaste Hannah. Har också gått igenom sorg men är nu lyckligare än någonsin.
    Låter svårt men det blir bättre.
    Kram Helen

    SvaraRadera
  41. En stooor varm kram till dig !! Jag är glad att du är här igen, men ledsen för att du är ledsen. Dina känslor känns och jag önskar och hoppas att glädjen och lyckan snart står utanför din dörr igen !

    XO
    Anci

    SvaraRadera
  42. Tenk at du kan skrive så vakkert om noe så vondt!
    Mine ord blir så små og fattige,men klemmen jeg sender deg er varm og god.Det blir bra!!!!
    Toveklem:)

    SvaraRadera
  43. Åh att vara där du är, är inte kul alls. Det gör inget att vara personlig och privat för känslor tar plats, kriser är utveckling, sorg är lärdom och någonstans senare längs vägen kan man överblicka och ställa sig brevid istället för att finnas i stormens öga. Det är då något av allt har lagt sig på plats och man inser att man faktiskt gick några steg framåt även om man inte trodde det var möjligt.

    Good to have you back!!

    K R A M

    Jenny

    SvaraRadera
  44. Hjärta och kram till dig!
    Helén

    SvaraRadera
  45. Fina underbara vackra du! Du är så klok och så otroligt duktig på att förmedla sådana starka känslor med dina vackra bilder och ord.. <3 <3 <3

    SvaraRadera
  46. Vet vad vad du går igenom.. Nu nitton år till ända.. Och gråtit sen augusti .. Börjar nu se ljuset .. Vårt hus är till salu nu.. Barnen har varit förkrossade .. Måste vara stark för dom .. Ville bara gräva ner mig .. Har vänt mig ut och in.. Ser nu att jag hade tappat hela min identitet .. Alla mina intressen .. Blivit tjock .. Har alltid varit smal som en pinne.. Har gått ner tjugo kilo sen Augusti.. Börjar hitta mig själv .. Och en underbar lgh som jag flyttar till 1 april.. Vänner som jag ej umgåtts med hör av sig hjälper pratar pratar .. Börjar nu tycka att fan det här ska nog bli roligt ..

    SvaraRadera

i love words.
and i’ll be happy to
read some of yours..
they mean a lot to me.

in any language.
big or small.

that box down there
is y o u r very own space,
here with me,
to leave an imprint ..

x, h






Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...